Undras om jag vågar säga att det är nu det händer? De små har fått vara hela dagen i stora hagen utan att Holly har blivit hysterisk. Cookie kom ner en liten stund (hon har en sele på sig då vi övar på det så hon kan få gå ut framöver). Holly är lugn med att Cookie är där, det är mer jag som blir nervös för hon slänger lite väl hårt med dem.

Tur nog säger tjejerna ifrån och piper så jag får säga till Cookie. Då ger hon sig direkt. De små börjar bli lite nyfikna och leker försiktigt med henne. Så utveckligen går framåt. Känns så konstigt att snart är det dags för dem att börja hitta nya hem. Usch, nu går tiden så där fort igen.