På natten från lördag till söndag kom de äntligen. Då tyckte Holly att det var dags. Hon började kvällen med att springa mellan katttoaletten och boa i sitt kattbo på sängen. När klockan var 2.40 hörde jag henne böka nere på golvet i det rosa katthuset. Jag tände lampan och gick fram och precis då så födde hon nummer ett. Allt var över på ett par minuter men ingen moderkaka kom ut. Jag torkade av kattungen och hon bet av nagelsträngen. Vi väntade på moderkakan men den kom inte ut. Holly var inte klar det visade hon tydligt. Hon ville inte ens tvätta av kattungen utan var i sin dimma av värkarbete. Jag såg till att den lille blev vägd, tvättad och varm genom att jag lade honom i en varm handduk.

Vid kl 4.35 reste Holly sig upp och gick till katttoaletten och jag hörde att hon började gry. Då förstod jag att det kanske inte var nummer två hon skulle göra utan det är en bebis som ska komma ut. Jag skyndade mig att ta en liten handduk som jag skulle försöka få in under rumpan på henne men sliter och tappar taget och bebisen hamnar mitt bland all kattsand. Nej tänkte jag! Lever den eller är den död? En sak som jag har lärt med åren är att ju mer tid som går är att ju mer man vet desto mer oroar man sig. Allt kan ju hända. Det kan gå hur bra som helst och det kan krångla med komplikationer.

Jag fick tvätta kattungen så all kattsand gick bort. Hollys hela rumpa och svans var ju full med kattsand. Eftersom det var klumpsand så kan ni själva räkna ut hur detta såg ut. Jag var så orolig för det tog ett tag innan den lilla började pipa och röra på sig. Antagligen blev den lika förvånad som jag att den kom ut i en kattlåda full med sand. Fick sitt första bad inom ett par minuter från födsel hoppas jag inte sätter prägel på kattungens framtid med vatten. Även denna kattunge hade inte med sig någon moderkaka.

Men Holly var inte alls klar. Hon var inte så intresserad av kattungarna utan var fortfarande kvar i sin dimma. Även den andra kattungen fick sig en handduk för att hålla värmen. Eftersom Holly inte var intresserad av dem utan hade sina värkar tänkte jag att det vore bra om kattungarna får vara varma under tiden. Holly får ju inte igång råmjölken förrän alla kattungarna har kommit ut så de mår bättre av värme och inte av en mamma som sparkar på dem för att de är i vägen.

Strax efter kl 6 på morgonen krystade hon ut de två moderkakorna. Hon ville inte äta någon av dem alls. Annars brukar detta var mumsmat för en kattmamma. Hon ville inte heller ha en äggula utan hon tittade menat på mig. Hon var inte klar.

7.40 sprang hon till katttoaletten och jag efter. Nu med en handduk helt fokuserad på denna gång skulle jag inte misslyckas. Kattungen skulle inte få kattsand på sig! Mitt i allt födande så kissar Holly även samtidigt på mig. Så denna gång var hennes beteende helt rätt – hon var kissnödig, behövde kissa, samtidigt kommer en bebis ut. Jag fick torka av även denna kattunge, men jag lyckades, den hade inge kattsand på sig! Kattungen andades så snabbt och hade mer ett suckande ljud för sig. Hjälp tänkte jag. Vad kan detta vara. Efter tio minuter så lugnade den ner sig och andningen blev hel som vanligt. Jag kunde andas ut.

Var hon klar nu? Väntade en stund, sedan kände jag igenom hela hennes magen och det kändes tomt. Jag tog med mig Holly och tvättade hennes rumpa och svans så den blev ren från blod och från kattsand. Så fort hon lade sig ner med sina kattungar så öppnade hon mjölkbaren och kattungarna fick allesammans en egen tutte.

Första kattungen kl 2.40 118 gram Blå (tror det är en kille)

Andra kattungen kl 4.45 115 gram Gul (tror det är en kille)

Tredje kattungen kl  7.44 126 gram Grön (tror det är en kille)

Har aldrig haft kattungar med så höga vikter förrut! Hoppas detta håller i sig!