Att vara uppfödare är inte alltid roligt, eller enkelt. Väljer man att göra det själv måste kännas väldigt ensamt och utelämnande. Men gör man det med andra blir det en helt annan upplevelse. Det är något speciellt när man kan dela glädje och sorg men någon annan. Det skapar tillhörighet och sammanhållning. Det ger styrka och energi! Framför allt skapar man en utveckling tillsammans.

Jag är glad över att jag har flera underbara kollegor som jag delar min uppfödarvardag med. En av dem är Cia Borg, SE*Borgvikens. Vi har många speciella band mellan oss, framför allt delar vi samma syn på hur vi vill utvecklas som uppfödare och hur vi vill bedriva vår avel. Vi ”träffades” via nätet då vi båda började registrera stamtavlor för Pawpeds. Sedan dess har vår vänskap utvecklats genom åren och vi har samarbetat i flera år.

Vi började vårt samarbete som uppfödare när jag fick låna hem Gösta (S*Tallebo’s Nitis). Cias söta Alba kom då hit och parade med honom. De fick tre underbara kattungar tillsammans, två tjejer och en kille, alla blåtabby. Dessa är halvsyskon med mina kattungar, E- och F-kullen.

Efter detta fick jag låna Cias underbara Elvis. Jag hoppades han skulle bli pappa till förra årets kullar, tyvärr blev det inte så utan jag fick låna Snowglobe’s Jax istället. Elvis hade varit chipp-kastrerad innan så antagligen hade hans spermier inte riktigt kommit igång. Elvis är en av de mest underbara hankatter jag har träffat. Hans temperament, hans personlighet, ja det går inte riktigt och förklara innan man har träffat honom. Han bodde hos oss i flera månader och han kommer alltid ha en liten speciell plats i mitt hjärta! <3

En av mina avkommor, Stig (SE*Pinkalicious Ben&Jerry SBI c) för övrigt den snyggaste av alla mina kattungar fick möjlighet att träffa några tjejer innan det var dags för kastrering. Både Stig och Alba fick genomgå hjärt-och njurscanning innan parning. Stig var ju nybörjare så han testades även för FIV/FeLV.  Vi var noga med att även om Stig var en sällskapskatt så skulle han genomgå de tester som rekommenderas vid avel.

Än en gång kom söta Alba hit och de fick tillsammans tre söta killar på Åland hos Cia. Att få vara med och uppleva detta tillsammans med en uppfödarkollega är något speciellt. Hon precis som jag var spända på hur resultatet skulle bli.

De tre små musketörerna: SE*Borgvikens Idol Billy SBI c, Ivar Viking c 21 samt Ill Niño c 21.

 

 

Den 13 juli 2018 fick Stig somna in. Han hade fått blodpropp i bakbenen och det gick väldigt fort. Ägarna till Stig frågade Bagarmossen om obduktion men tyvärr så blev det inte så. Vi vet alltså inte riktigt varför, vad som var orsaken. Jag har inte kunnat skriva om det förrän nu. De närmaste i min kattfamilj har vetat om detta från dag ett då det hände, jag har alltså inte försökt dölja det. Men det har varit svårt om prata om, på flera olika sätt.

Självklart har jag spekulerat och funderat. Haft bra samtal med uppfödare och det var i samband med detta som jag bestämde mig för att kastrera Mazzy. Det har varit mycket snack om hennes linjer. Men nu kom det så nära och det enda jag kan göra är att ta mitt ansvar som uppfödare och se till att stoppa Mazzy i avel. Mer än så kan jag inte göra. Jag anser att man kan inte titta tillbaka och ångra massa saker, utan mer att man lär av sina misstag och att man säkerställer så att man inte gör om det. Det är så man utvecklar sig själv och andra.

Min kloka vän Cia har stöttat mig precis som jag har stöttat henne. Vi är båda nyfikna och intresserade av våra linjer och vill lära oss mer. Det har aldrig funnits något ”blame game” mellan oss. Vi har ju ett gemensamt mål att komma framåt i vårt avelsarbete och där vi arbetar hårt med att försöka hålla så friska linjer som möjligt.

Alba fick ju som sagt tre helt underbar killar som alla är sålda till sällskap. När det var dags för besiktning fick lilla Niño en anmärkning ”Blåsljud 4/6 vänster och höger sida, systolisk och diastoliskt.” Blåsljud kan växa bort, men det kan också betyda att det finns något fel på hjärtat. Niño har inte visat några tecken på att han på något sätt skulle vara sjuk och vi kände båda två att det kändes tungt att välja och ta bort en kattunge som är har ett exemplariskt beteende och verkar helt frisk.

Men med tanke på att vi inte riktigt vet vad Stig drabbades av så ville vi ändå vara på den säkra sidan och  undersöka honom mer när han blev lite större. Niño har sedan dess fått bo i fosterfamilj ett par månader. Igår var vi i Uppsala hos professor Jens Häggström och hans veterinärstudenter. De undersökte Niño väldigt nogrannt och blåsljudet var borta. De tittade med ultraljud på hans hjärta och de hittade ingenting. Niño är helt friskt! Gissa om vi var glada! Vi firade med stort pusskalas! Lilla Niño fick massor av kramar och pussar av oss, vi fick ju passa på nu innan han skulle fara hem tillbaka till sin familj.

I allt detta känns det skönt att vi har varit två, även om det är Cias katt och det är Cias beslut, så tror jag att hon känner precis som jag att det är skönt att ha någon att dela allt med. Jag är så glad över att ha henne som uppfödarevän och som en del av min kattfamilj!

Att jag har fått köpa hennes Holly stärker bara våra band ännu mer. Cia vet att jag vill dela allt när det gäller Holly med henne! Att denna resa som jag nu gör med henne gör vi tillsammans. Hon har gett mig förtroendet att ta hand om en kattunge som hon från början hade tänkte och behålla själv. Jag känner mig så tacksam, sååå tacksam! Så tack Cia! <3

Det är därför jag tycker detta med uppfödning är så roligt! Att få vara del av ett lag – ett team. Så tack alla birmavänner, tror ni vet vilka ni är!