Det är inte lätt och få en ny familjemedlem. Sist för mig var med Poppy och det är snart fyra år sedan. Jag har sedan dess haft flera kullar och massa kattungar som har vuxit upp här, men det är inte samma sak. När man har uppfödning och får vara med om när katterna föds, när de växer upp så lär man känna dem ordentligt och man vet instinktivt vad de vill när de piper. Nu har jag en ny liten kattfröken, eller prinsessa får jag väl säga som började med att ägna första dygnet åt att fräsa åt alla. Nu har det gått över och hon börjar känna sig trygg hos oss. Jag har ju träffat henne hos hennes uppfödare så jag vet att hon är en cool tjej men saker och ting kan förändras om miljön ändras.

Att få en kattunge är något speciellt. Det är mycket och tänka på. Här är allt nytt, hon är ju inte van vid varken oss, vårt hem eller våra dofter. Det är mycket som kan förvirra och ändra en kattunges beteende. Jag jobbar mycket med mina kattungar att de ska bli orädda och självständiga individer från att de är små. Nu ska jag testa på Holly och se om hon först och främst kan känna sig trygg hos oss. Som det är nu så har hon blivit accepterad av alla förutom av Mazzy som fortfarande till och från fräser åt henne. Tur nog är Holly inte dominant eller någon som vill vara högt upp i hierakin.

Jag tror att hon kommer passa som handen i handsken med oss. Vi får bara ta det lugnt och fasa in henne. Jag älskar hur hon följer mig överallt och att jag kan ropa på henne så kommer hon med svansen viftandes högt upp i luften. Idag är hon urvuxen och har ett litet huvud med en kropp som är desto större. Detta kommer ju jämna ut sig, hon är ett barn som växer 😉 Det jag gillar är hennes fantastiska ögon! Jag kan sitta och titta på dem och helt drunkna i dem. Ja, ni hör, jag är helt kär i min lilla tjej.